Moa Martinssons blåa vind

Den här dikten är alltid min följeslagare när det blir mars och vinden blir så där härligt blåviolett!

DEN BLÅ VINDEN:
Det är blåsippeblåst över slänten,
har ni sett att vinden är blå.
Det skvalar och sipprar från skränten,
dit ned där sipporna stå.

Än är det bara små knoppar
att försiktigt ta en och en,
medan töet droppar och droppar
i den långsynta solens sken.

Vårfrudan såg jag en gumma
med kryckkäpp och söndagsschal,
hon gick där i slänten och nynna
och sökte bland asp och al.

Bondens små helgfina flickor
klev varligt bland tö och modd,
de visste att sydsläntens sippor
för länge sen gått i grodd.

De neg för en skumögd gumma
i kryckkäpp och söndagsschal,
de gick där högtidligt stumma
och sökte bland asp och al.

Sydsläntens sippor har blommat
i tusen och tusen år
och sinnen som frusit och domnat
har vaknat varje vår.

Jag såg en gumma vårfrudan
i blåa vårvindskåren,
hon och två helgdagsfina barn
de visste något om våren.

Moa Martinsson